Mitt hästliv...🐴
När jag var 6 år gammal började jag rida på ridskola, en liten ponnyridskola i Torpa utanför Varberg.
Snabbt räknat har jag alltså ridit i 40 år 🙈
Jag och Hilda på ridskolan i Torpa.
Min första ridlärare hette Anne Landén, hon var av den äldre lite militäriska typen! Det handlade om att lära sig rida och inget annat när man var i stallet. Hårt men rättvist och hon talade tydligt om hur hon ville ha det!
Jag var nästan lite rädd för henne...men jag fortsatte rida där tills ridskolan lades ned när hon blev pensionär, jag var då 13 år gammal.
Då skulle jag få ha en foderhäst och tanken var att jag då skulle få låna en av ridskolehästarna, en D-ponny som hette Furness, han var då 7 år och skimmel, enligt mig världens finaste häst!
Jag och Sappe i Bua.
Pappa började bygga om en gammal lada till stall och när allt var klart och hästen skulle hämtas ångrade Anne sig, den besvikelsen för en förväntansfull 13-åring är svår att förklara!
Men vi hade tidigare satt upp mig på en intresselista för att låna en islandshäst från Varbergs sommarland så vi ringde dit och det visade sig att det fanns en häst till mig!
Jag jobbade även på sommarlandet med att sköta islandshästarna och ponnyridningen under flera säsonger.
Vi hämtade hem Sveipur (Sappe, Svejby, Sven) på sensommaren 1986 och han blev min allra bästa vän, så mycket kul vi hade ihop! Mamma & Pappa köpte honom till mig så småningom och min stora lycka var gjord, en egen häst!
När jag slutade gymnasiet 1991 fick jag jobb på en islandshästgård på Öland och flyttade dit, Sappe var såklart med. Jag jobbade där i nästan 1 år och lärde mig massor, bla att rida tölt!
Jag och Sappe i trädgården i Bua.
När jag kom hem från Öland fick jag nys om att alla hästarna från sommarlandet då var uppstallade på Olsegården i Tvååker, så jag skickade ett brev (handskrivet med snigelpost) till Kerstin som äger gården och fick börja jobba där. Hon
hade då nyligen köpt gården och var i gång med lite ridskola för byns ungar.
Jag var även senare med och startade Olsegårdens ridklubb och ramlade över lite grann på stora hästar tillfälligt.
Jag bodde på gården till 1995 då jag fick för mig att söka annat jobb, en mycket kort period bodde jag i Österbymo och jobbade med turridning innan jag insåg att jag inte trivdes alls! Så hem igen till Olsegården för ett tag till där.
Efter det har många hästar passerat i mitt liv, av olika raser, men islandshästarna har hela tiden varit min grej.
Jag har sedan jag blev vuxen även drivit verksamhet med just islandshästar och shetlandsponnyer, jag hade ridskola, turridning, läger, företagsevent mm...en jättekul tid med mycket jobb och många hästar, som mest var det ett 40-tal hästar
på gården.
Ponnylekis med shettisarna.
Ridläger med islandshästar.
Idag har jag en häst, Prins, en unghäst, islandshäst såklart! Men mitt intresse är mättat, jag tycker det är roligt när jag väl är i stallet men det är inte längre min högsta prioritet.
Vilma och Prins.
Jag har hoppats in i det längsta att Vilma ska vilja rida igen men det är nog lite mättat även för henne.
Vi har idag båda två andra intressen och andra prioriteringar så det kanske är så att jag får ha hästlivet som en fin tid att se tillbaka på med väldigt många underbara minnen, men att den tiden, iallafall tillfälligtvis, är över!
Vilma och Frej.
Vilma och Rakel.
Jag och Hnoss.
Vilma och Denise.